Temperaturökning är en mycket viktig prestandaindikator för motorprodukter, och motorns temperaturökningsnivå bestäms av temperaturen i varje del av motorn och miljöförhållandena.
Från mätvinkeln är temperaturmätningen av statordelen relativt direkt, medan den av rotordelen tenderar att vara indirekt. Oavsett hur den detekteras kommer dock det relativa kvalitativa förhållandet mellan de två temperaturerna inte att förändras mycket.
Från motoranalysens arbetsprincip består motorn i grunden av tre heta punkter, det vill säga statorlindningen, rotorledaren och lagersystemet. Om det är en lindningsrotor finns det en kollektorring eller kolborstedel.
Från nivån av värmeöverföringsanalys är temperaturen för varje het punkt olika, och den är bunden till att uppnå temperaturbalans i den relativa meningen för varje del genom värmeledning och strålning, det vill säga varje del visas som en relativt konstant temperatur.
För motorns stator- och rotordelar kan statorns värme avges direkt genom höljet, och om rotortemperaturen är relativt låg kan den också effektivt absorbera värmen från statordelen. Därför kan temperaturen på statordelen och rotordelen behöva utvärderas omfattande utifrån storleken på deras egen värme.
När motorns statordel värms upp kraftigt, och rotorkroppen värms upp mindre (t.ex. permanentmagnetmotorer), överförs statorvärmen dels till omgivningen, men även till andra delar i det inre hålrummet. Det är högst sannolikt att rotortemperaturen inte kommer att vara högre än statortemperaturen. När motorns rotordel värms upp kraftigt, utifrån den fysiska fördelningsanalysen av de två delarna, måste värmen som avges av rotorn kontinuerligt fördelas genom statorn och andra delar. I kombination med att statorkroppen också fungerar som en värmekropp, och som rotorns huvudsakliga kylkedja får statordelen värme samtidigt som den kyls genom höljet. Tendensen att rotortemperaturen är högre än statortemperaturen är större.
Publiceringstid: 8 april 2024